Midsommar i Orsa!

Resan ner till Orsa kändes extra lång den här gången. Det blev flera kiss-pauser då vi hade svärmors hund, Myran, med oss. Sedan tog det tid att handla och att stanna och äta också. Till sist var vi så äntligen framme hos Roland och Monica. Väl där hann vi bara med lite fika och en snabb rundvandring i deras Japanska trädgård. Svärmor och hund lämnades kvar hos Roland och Monica och vi övriga åkte till campingen.


Orsa camping är en hyfsat stor camping och vi hade turen att få en jättebra plats med gott om utrymme. Vi hade nära till det mesta som dusch, disk och toa och det var när till in- och utfarten.  Helt enkelt kanon! Torsdagskvällen blev det inte mycket kvar av, då vi kom i ordning rätt så sent, men en rundvandring kring campingen hanns med.

Midsommarafton  firade vi hos Roland och Monica med sedvanlig färskpotatis, sill och nubbe. Men det fanns även goda grillspett och lammstek till de som inte gillade sillanrättningarna. Sedan åt vi hemgjord glass, jordgubbar och grädde - bara så smaskens!

Värsta fina midsommarstången ordnades och vi dansade traditionsenliga ringdanser - Klara tyckte det var jätteroligt med "grin-Ollle" och "Små grodorna"! Vi övriga tyckte kanske inte heller att det var så tokigt...!

Midsommardagen - var dagen med artisuppträdena på campingen. Det såg ut att bli uppehållsväder, men på kvällskanten strilade regnet ner såklart. Vi hade just grillat klart och satt inne i bussen och käkade när det började hällregna, puh!

När det gäller grillandet, så verkar det helt klart vara en syssla för karlar. Det är till 98% karlar som (med en väldigt utrråkad min) sköter grillandet. Och föresten så är hela campingkulturen något att dra på smilbandet åt, tycker jag. Men tjusningen är kanske att vara en i gruppen, trots att man ändå är själv i sin husvagn eller husbil. Vissa ser inte ut att ha så väldigt skoj - de sitter där i sin välordnade utemiljö med plastmattor, pyttestaket och värmeljus. Tanten löser korsord insvept i en filt medan gubben tar en öl och med ett smil kikar på alla tjejer som passerar (vilket resulterar i att tantens mungipor ramlar ändå mer neråt). Nåja det finns såklart andra sorter också på en camping och draget hos dessa var det minnsann inget fel på!

Kvällens artistuppträdande började med coverbandet "Månsson Allstars" som hade den otacksamma uppgiften att vara först ut. Inte mycket att hänga i granen, tycker jag - som de flesta coverband, men utan inlevelse och glädje och dessutom med ett uselt ljud... burr! Månsson Allstars gick även på som sista band på stället efter kl 24 - publiken diggade och dansade, men i det stadiet så dansar de flesta till vad som helst.... Som första uppträdandet, dock med en ännu hesare sångare än tidigare.

Första uppträdandet på den stora scenen bestod av tjej-gruppen "Love Generation" som körde sing-back, inte bra, inte kul, aldrig mer - så öl-tältet lockade mer!
Sedan var det dax för Danny Saucedo. Han är proffsig med en grym pipa och som vanligt så levererade han och fick igång publiken.

Kalle Moraeus gick omkring i "Jeans-kostym" som en vanlig man där på festplatsen. Med stoiskt lugn skrev han autografer och lät sig fotograferas tillsammans med tonåringar i tvivelaktigt skick. En härlig kille bara!
 
Kvällens största behållning, enligt mig,  var "Svenne Rubins" som ju har sin hemmapublik här.Vilka skickliga gubbar (musiker) som verkligen bjuder på sig själva och levererar en show! Helt enkelt skitbra och såklart drog de slagdängorna "Folköl och dunka, dunka", "Långa bollar på Bengt" och "En gammal Amazon". Då gungade folkhavet och alla skrek som tokiga! Så ska ni kolla på nåt band nångång och få valuta på pengarna - kolla på "Svenne Rubins"!

Här är det Klara i vattenrutschkanan - något som hon verkligen tyckte var roligt där på campingen. Det fanns för övrigt mycket som var riktat till barn och ......

Tant Bubbe säger: .... är barnen glada och nöjda, så är oftast föräldrarna det också!! (Tänk att det är så få som verkar fatta det...!)

Ett getingbo i hjälmen!!

Idag skulle Klara få åka en tur med Frida på hennes moppe och hon var jätteglad. Så jag går ut på verandan och hämtar in hjälmen som Klara ska låna. När jag ska sätta på henne hjälmen så går det inte så bra vid första försöket utan hakbandet hänger med in i hjälmen på nåt vis. Jag tar av hjälmen igen och tar lös hakbandet helt och när jag trycker ner hjälmen på Klaras huvud igen så börjar hon skrika som en tokig! Men VAD?? - jag blir döförskräckt och river av henne hjälmen så fort jag kan.

Och när jag upptäcker orsaken till hennes skrik kan jag knappast tro mina ögon!!  Det var ett litet, litet  getingbo i hjälmen och såklart var getingen hemma också och stack lilla gumman i bakhuvudet!! Mer otur än så här kan man väl knappast ha!! Stackars lilla Klara och dumma mamma (jag) som inte tittade efter inne i hjälmen innan .... men det gick efter omständigheterna bra! Efter lite gråt och kramar av mig och Frida så var Klara redo för moppeturen ändå och iväg åkte dom!  Lite ont hade hon förståss hela kvällen där hon blivit biten.

På eftermiddagen hann vi med en tripp till Mjällom för att kika på när Jenny var assisterande fotbollsdomare i en damlagsmatch i div 3. HögaKusten vann med 4-1 mot Hägglunds. I vanlig ordning testades så även här varmkorv och fikabröd och fick betyget "godkänd"!  Ett litet minus var att det var skralt med toaletter - aja, baja inte bra!!!



Tant Bubbe säger: För att undvika ilskna hyresgäster i hjälmen förvara denna inomhus, och för säkerhets skull titta alltid i hjälmen innan den tas på!!

På moppe genom byn....

Idag har det varit en stor dag - Frida klarade nu även teorin för moppekortet! Morsan är stolt över duktiga nr 2 och säger återigen GRATTIS, GRATTIS!

Vi bestämde att på kvällen skulle vi ta en tur med mopparna tillsammans och det gjorde vi också!

Jag lånade Jennys Rieju och Frida har ju sin egen av samma märke. Vi tankade upp full tank på båda mopparna och sedan bar det iväg, "Fullt ös medvetslös"! Det var så jäkla skoj och hyfsat fort gick det också mellan varven. Det var ju inte i går som en annan körde moppe senast, men det gav absolut mersmak! Nåja, det gick kanske inte helt utan incidenter och man betänker nedväxling i Norrstigsbacken, ha, ha! Men vi båda kom hem i samma skick som när vi åkte! Å snacka om att vi luktade 2-taktare när vi kom hem - vissa klagade en del, tycker jag.

Så nu har vi då den här korta, men gyllene tiden med mopedåkande framför oss. Men tiden rusar ju iväg och snart är det ju dax för övningskörning för bil även för nr 2!

Tant Bubbe säger: Ta till vara ögonblicket - det kommer aldrig igen!

Som en drottning.....!

Så var det då dax för mellantjejen att gå på avslutningsbal för klass 9. Det är en stort och lite överrumplad känner man sig nästan över att grundskolan passerat med sån fart! Ibland hinner man inte riktigt med....

Första steget i Fridas förvandling till balens drottning var att det exklusiva löshåret skulle på plats. Morsan (jag då) fick stå lääänge med armarna ovanför huvudet och hålla en spegel till hjälp. Mina axlar och min nacke är inte anpassat till arbete ovan huvudnivå, tyvärr. Men för den goda sakens skull var det bara att bita ihop och nog kände jag mig lite som en deltagare i "Mästarnas mästare" där när mjölksyran rann till! Men slutresultatet med håret blev bara så snyggt - helt kanon!

Frida är jätteduktig på att sminka sig, så det blev hur bra som helst, trots att tiden blev knapp.

Fridas klänning är jättefin och skorna ursnygga med en hyfsat hög stilettklack och jag hoppas verkligen att hon var jättenöjd med hela "paketet"! Ja, man känner sig allt lite mallig och stolt över alla sina fina barn! Sitter nu och väntar på hemleveransen av jäntan och ser spänt fram emot att få höra hur balen varit!!

Tant Bubbe säger:  barnen växer upp fortare än man anar - så ta väl vara på tiden och njut!

Tivoli på natten och tivoli på dagen

Under natten till söndagen så var jag och två kamrater från Härnösands Ridklubb med och nattvandrade som "Vuxna på stan"! Det är andra gången som jag är med och den här helgen var det marknad och tivoli i stan. Fredagen hade, enligt polisen, varit relativt lugn så vi tänkte att det nog skulle bli mer livat under lördagen. Men jag kan faktiskt inte påstå att det var speciellt mycket ungdomar i farten alls! Och de som var ute var ändå hyfsat skötsamma. Det var ett bad i kanalen från en båt som lade till och lite argumentation och småbråk. Men så länge vi var kvar på stan så var det rätt så lugnt.

Den viktigaste uppgiften som "vuxen på stan" är att bara finnas till. Många, många ungdomar tycker det är roligt att bara komma och prata med oss en stund. Och man kan faktisk märka att vi har en lugnande effekt när vi kommer och går. Så fler vuxna borde absolut ta sig i kragen och bege sig ut på stan, bara för att kolla läget lite! Och gör man det i de gula jackorna som lånas ut för ändåmålet, då tror jag att verkan är allra bäst!
Så när vi åkte hem och sussade vår skönhetssömn, så var det med gott samvete! Dessutom tjänade vi ihop en tusenlapp till ridklubben. Varje förening som har minst tre deltagare får en tusenlapp för besväret. Men det är ju inte för pengarna man gör det utan för att bidra till mindre drickande, mindre bråk och oreda bland de som är ute och som en slags "säkerhetsfaktor".

På söndagen så var det då dax för Klara att besöka marknaden. Hon gillade det verkligen! Men jag tror nästan hon ledsnade lite över att hon inte var tillräckligt lång för att få åka de flesta utav karusellerna. De allra minsta och enklaste karusellerna var nog lite för stillsamma och lugna för henne det här året! Och hon tog inte en enda lott heller...?! Det var ju inte så att vi frågade henne, men det är ju ganske uppenbart detta med lotterna för lotteristånden låg ju inte i skymundan precis, men nähä hon verkade inte alls intresserad. Men det kan ju räcka med utgiften för själva åkandet, 250 kr för 10 biljetter. Kanske inte så dyrt egentligen, men när man är utan jobb såå.... är det mest lite exklusivt och känns dyrbart.

Tant Bubbe säger:  .... på tivoli kan vara snurrigt värre!

Gräs, gräs å fotboll

Idag har jag tillbringat 4 timmar på raken med att klippa gräs, fy va jobbigt det är...! Men blev i alla fall nästan färdig med allt - bara lite, lite kvar tills i morgon. Det var en himla massa maskrosor som bara vek sig och inte ville bli avklippta när jag kom svischande med gräsklipparen, men när jag nyss tittade ut såg det väldigt fint ut.

Efter middagen var det så dags för åka och kika på fotboll. Jenny var AD på en damlagsmatch i div 3 - en match mellan BIK-Anundsjö där BIK vann med 5-2 (tror jag det blev...) Det var det allra bästa toppenvädret och det blåste ingenting alls. Matchen gick på en plan som är känd för att vara värsta blåshålet, men inte idag. Lite tråkigt bara att det inte fanns något fika att köpa. Jenny gjorde ett bra jobb där på linjen och morsan är såklart väldans stolt! Idag var det också en slags kontrollant där, helt oannonserad, för att kika på hur både huvuddomaren och de två assisterande domarna skötte sig. Känns ganska bra att det någon som kollar hur det går för de nya domarna, tycker jag.

Tant Bubbe säger: tänk vad en dag bara kan "flyga iväg..."

Fotboll och utökad fordonspark

I dag gick dagen i rasande fart som alltid. Tjoffs säger det och det är plötsligen dax att hämta gumman på skolan.

Har varit och kikat på en fotbollsmatch 7-mannafotboll div 6 där Frida var domare. Himla duktiga grabbar som spelade och Frida gjorde ett bra jobb. Det är alltid lika skoj att se de yngre spela fotboll och såklart smaka av matchfikat. Innan Fridas match var slut, så åkte vi vidare till Myran där lilla Klara hade kvartersenmatch - och vilken match sedan!! Klaras lag "Odense" vann med 9-1, stackars små liv i motståndarlaget...! Men å andra sidan verkade de inte så nedslagna som tur var. Efter matcherna var det fort hem och koppla på släpvagnen och bege sig mot Kvissleby.

I Kvissleby utökade vi fordonsparken med ytterligare ett inköp av ett stycke moped av märket Reiju. Denna gången var moppen till Frida, som vi hoppas snart har fixat teoridelen och då är klar med moppekortet! Blir absolut toppen att hon sedan kan transportera sig själv! Genast blev det provkörning här på vår alldeles egna lilla väg - Frida på sin moppe och Jenny som en slags "transportledare" på sin moppe. Tror att tjejerna klarar det här bättre på egen hand, än om nån av oss vuxna skulle lägga oss i.
Snart sitter Fridas växlandet som en smäck!!

Tant Bubbe säger: Wroom gaaas!

Cirkus på flera sätt!!

I går var det dagen då det var cirkus på flera sätt - cirkus i livet och cirkus i varandet, men på kvällen var det cirkus alldeles på riktigt med Brazil Jack! 

Vi hade turen att få fribiljetter till hela familjen och det var nog tur det, för attans vad pengar det gick åt! Det var sockervadd i omgångar, popcorn och läsk till alla, ballong med helium till Klara och, sist men inte minst, små clownlampor till alla tre jäntorna. Clownlampan har ett lysande huvud och "armar" med lampor längst ut som ger en vacker ljuseffekt när man snurrar på den. Överallt inne i tältet snurrades det vilt på clownlamporna och det blev vackra effekter i dunklet.

För vår lilla Klara var det hennes första cirkusbesök och hon var överlycklig och hänförd. Båda "stor-tjejerna" tyckte också det var kanonbra. Halva glädjen var att se hur roligt tjejerna tyckte att det var! Men även jag uppskattade besöket och tyckte det var en varierad och bra föreställning med många små oväntade inslag.

Det var akrobater, clowner, hundar, katter och en häst som stod för underhållningen. Akrobaterna var jätteduktiga ja, vilka kraftpaket alltså! Det medverkade även dresserade katter och det hör väl till ovanligheterna, så det var roligt att se.
Hundarna var jätteduktiga och jag gillade speciellt att dom hade en Berner Sennenhund med som bl a hoppade genom ringar. På slutet av numret med hundarna blev vi i publiken jättelurade. Som final kastades det nämligen ut en stor mjukishund av Berner Sennentyp från balkongen där orkestern spelade. Vid första ögonkastet såg det ju ut som den riktiga vovven som hoppade ut där uppifrån och alla i publiken drog efter andan. Men jag tror nog att alla drog en lättnadens suck också när det uppdagades att det bara var en mjukishund....!!

Sedan medverkade det en häst av rasen Knabstrupper som bland annat lade sig i en säng i häststorlek och själv drog upp täcket till "näsan". Det gillade Klara speciellt och hon var fascinerad att en häst kan göra sååå!!

En tacksamhetens tanke sänder jag till "Brazil Jack" för fribiljetterna - hade vi inte fått dessa hade det nog inte blivit något cirkusbesök den här gången. Nu gick vi alla hem med ett leende på läpparna efter ett välkommet och jättetrevligt avbrott i vardagen!

Tant Bubbe säger:  Livets "cirkus" följer inget manus, är inte tight och inrepat... Cirkus Brazil Jack´s föreställning var både tight och väl inrepad och fungerade som balsam för själen, tack!

Life is short and precious

Under veckan som gått har himlen fått en ny ängel... 

Man blir påmind om att slutdatum kan vara precis när som helst. Slutdatum är inget man kan påverka eller boka in i kalendern på en "lämplig" dag, långt där borta i framtiden. Det känns alldeles förbaskat orättvist när någon rycks ifrån livet alldeles för tidigt!

Det är då man funderar över sin tillvaro lite mer än vanligt.
Det är då man verkligen uppskattar det man har och inte fokuserar på det man *inte* har.
Det är då man tänker på sin familj och sina vänner och känner en värme och glädje av att få vara en del av en gemeskap.
Det är då man känner sig ödmjuk över livet.

Hoppas också att den sympati som min tanke förmedelar når fram till de som behöver den.

Tant Bubbe säger: var ödmjuk inför livet - du har bara ett! 

Cities is a place to visit - here is a place to be....!

.... och rubriken stämmer utan överdrift, kan jag påstå!

Brukar ofta säga att jag bor vid vägens ände och det stämmer alldeles bra det! Här trivs jag med att bo med naturen som allra närmsta granne. Alldeles ensam och isolerad är jag inte, utan har tre grannar hyfsat nära.

Men det är alldeles lagom allting liksom...! Nåja, lagom å lagom... när det är sommar och gräset ska klippas då är tomten minsann alldeles för stor. Likaså när snön ska skottas är den yta som *måste* skottas alldeles för stor. Men när det är olika familjesammankomster och annat då är tomten alldeles lagom stor! Men vad jag egentligen tänkte på som lagom var avstånd till grannar, till närmaste affär, till bussen och sedan avståndet till stan - det är det som är så lagom! För det är inte på många ställen man bor så helt ute i naturen, men ändå så pass nära till stan!

När det gäller huset är det lagom åtminstone ibland. Alla har sitt eget lilla krypin, men i många fall är det för litet - för få garderober och för ynkliga utrymmen, men finns det hjärterum, så finns det stjärterum!

Tycker ändå att alla fördelar med att bo här uppväger nackdelarna och speciellt nu med den allra bästa årstiden i antågande, så finns det plötsligen inga nackdelar alls! Det känns som om den snörika vintern med igensnöad väg och skottning, skottning och skottning är väldigt långt borta (tack och lov)!

Det är ju ändå våren och sommaren som gör det mödan värt att bosätta sig lite avsides. Tänk bara att sitta ute vid brasan på kvällen och lyssna på Koltrastens underbara sång! Och när vinden ligger åt rätt håll är det faktiskt väldigt svårt att höra några andra ljud än naturens och nästan-tystnaden - bara såå skönt! Och när man ska sova - är tyst, alldeles tyst! Inga bilar, moppar eller grannar som låter utan det är bara tyyysst! 

 
Årets superbakslag här är ju sorkarnas härjande på äppelträden och körsbärsträdet. Såg också för någon dag sedan att de verkar ha ätit upp alla jordgubbsplantor utom två och då blir man ju ledsen. Men blir väl till att skaffa några nya äppelträd och jordgubbsplantor och börja på nytt. Och sysslolös det blir man aldrig med ett ställe som det här - på gott och ont!

Tant Bubbe säger: Ibland går det upp och ibland går det ner - men helt åt fanders går det, som tur är,  väldigt sällan!

Vårkänslor och atjoo

Se så vackra Alblommorna är! Det är vår och Alens blommor står i full blom!

Själv säger jag "Atjoo" och försöker låta bli att gnugga mina ögon. Jag är alltså allergisk mot pollen och det drog igång redan för några veckor sedan. Jag var säkert en bland de första som handlade allergimedicin på apoteket. För det har man ju lärt sig att att gå dit redan när de första tecknen visar sig och inte vänta tills den stora invasionen drabbat sortimentet och hyllorna står tomma!

Men denna första pollenattack på våren är väl ändå rätt så lindrig, tycker jag. För våren i sig är ju så ljuvlig att man lättare kan glömma bort sina besvär. Allergimedicin i all ära, men än har jag inte hittat någon tablett eller nåt medel som tar bort den där tröttande sjukdomskänslan som smyger där i bakgrunden hela tiden.

Nu är det ju så att man alltid kan välja...! Välja om det ska vara skitjobbigt att vara allergisk eller välja att tycka det är helt OK ändå. Och visst är det helt OK ändå! Jag försöker att lägga fokus på annat än att gnälla om snorig och täppt näsa, rinnande och kliande ögon och en andningsapparat som kunde funka lite bättre...!




För våren är bara för härlig och när solen värmer blir man lycklig och varm även inombords! (även om man är allergisk)!

Att titta på naturen så här på våren och se när allt börjar spira, fåglarna bygger bo i en rasande fart, smältvattnet brusar och det luktar vår i luften, gör att man plötsligen inte har några bekymmer alls i hela världen just då!

När det är vår har man också något fint och spännande att se fram emot, nämligen sommaren!

Tant Bubbe säger: Man har alltid ett val, så tänk efter noga och välj sedan rätt!

Sorkgnagda äppelträd

Visst har man hört uttrycket sork-år, men vadå det har väl inte varit så mycket att fundera över... förrän nu! De fyrbenta små varelserna har tydligen haft födobrist under vintern och tvingats äta upp barken på 8 av våra 10 äppelträd! Ett av träden är troligen kring 100 år gammalt. Kunde väl aldrig tro att ett så gammalt träd ens skulle vara i farozonen för sorkarna. Såklart får man skylla sig själv lite, då knagskydden har haft vintervilan i källaren och inte runt träden, men inte desto mindre tråkigt för det. Har väl glömt att sätta dit knagskydd någon höst tidigare också och då klarade vi oss utan skador, men det var väl helt enkelt slut på den turen nu.

Ja, vad gör man nu då? Jo, ger sig ut på nätet och söker hejvillt efter tips och råd. De flesta säger att om ett träd är ringbarkat, så kommer det att dö. Trädet kan klara sig en säsong eller till och med upp till 3 år efter ringbarkningen, för att sedan tvärt dö. Nedslående! Men nu är man inte den som ger sig i första taget, och jag hittar till sist ett tips om hur man kan försöka rädda ringbarkade träd.

Räddningen består i att klä in den skadade delen i plast. En del säger svart plast, men jag hittade en filmsnutt på YouTube som visar att äppelträd som lindats med vit plast klarade det bättre än det som lindats in i svart plast. Min intuition säger vit plast och så fick det bli. Jag har nu lindat in samtliga skadade träd i vit plast, uttalat en liten besvärjelse och nu är det bara att hålla tummarna! Plasten ska sitta på i minst 6 månader, så i oktober vet vi om det lyckats!

Plasten är till för att hålla trädet fuktigt och skydda det från solljus och på så sätt underlätta för trädet att kunna läka ihop och bilda ett nytt floem och en ny bark. Floemet sitter innanför barken och är trädets vävnadssystem. Det sköter transporten av socker och näringsämnen från bladen till trädets andra delar och till rötterna. När floemet är skadat och trädet inte längre får någon näring, så orkar rötterna till sist inte skuta upp vatten till trädet och det kommer slutligen då att dö.

Men....
Tant Bubbe säger: It ain´t over til it´s over... och man har ju inget att förlora på att försöka....!

Defragmentering och lufthål

Genom att defragmentera sin hårddisk kan man göra läsning och skrivning till disken mer effektiv och snabb! Och lite så fungerar en promenad eller en löptur för mig också - det rensar hjärnan! Man kan strukturera upp lite av varje där i sitt huvud under motionspasset och det funkar faktiskt hur bra som helst!

Under promenaden kan man få problem att minska i omfattning och nästan lösa dom också! Jag verkligen uppskattar att det är bara JAG där under en liten, lite stund. Att få ha egen tid är guld värt!

Jag har ju också förmånen att varje fredag åka till ridskolan för en ridlektion. Hur det går med själva ridandet är ju förståss väldigt varierande. Ibland så går det helt enkelt inte bra, hur mycket man än försöker. Men att bara vara där bland de, alltid lika trevliga, hästarna och att träffa sina, alltid lika trevliga, kamrater är överlägset. Tänk vad vi hinner avhandla under de där timmarna i stallet - allt från glädje till sorg! Det är nog tjejer i ett nötskal det! När man åker hem är man i alla fall alltid på ett bra humör och känner sig tillfreds med (nästan) allt!!

Tant Bubbe säger: Det behövs "lufthål" i tillvaron!

Flitens lampa....

Jag har idag stått lutad över en nyvaknad myrstack och lyssnat på det fräsande ljudet av alla myror som springer omkring. Jag slutar aldrig att fascineras över myrornas aktivitet. Tänk om vi människor bara vore en bråkdel så arbetssamma. Myror verkar inte heller ha några problem med att hitta sin plats, trots den eviga trängseln. Alla vet vad de ska göra och gör det med den värsta ivern också! Deras styrka är också imponerande, tänk att kunna bära flera gånger sin egen vikt!

Borde kanske ta lärdom av myrorna när man stönar över alla jobbiga "måsten" - men nähä, funkar inte för mig i alla fall!
Men visst går man igång över roliga saker och kan bli lite "hyper" och det är väl då man kommer närmast en myras aktivitetsnivå....!

Tant Bubbe säger: Men jänta, har du "myror i byxorna"? Det fick jag höra ofta av min mormor, Alma.

Vår ...

Våren är en underbar tid när allt börjar spira och växa - vår är hopp och förväntan!

Fåglarna kvittrar i stort sett dygnet runt där ett tag och man glädjs med dom. När det är vår, så har man fortfarande all varm och mysig sommar framför sig. Och kanske är det just det att se fram emot något som är det allra bästa.

Fantiserar nu hur det känns att ta ett dopp i sjön eller havet, sedan soltorka i värmen, ligga stilla på stranden och bara lyssna på "omkring-ljuden". Att en ljummen kväll äta lite lätt mat och ta en kall öl, spela lite badminton eller ta en stilla promenad. Tänk att ligga i hängmattan med syrenbuskarna som närmsta granne, jag kan nästan känna den ljuvliga doften!

Ja, längtar det är vad jag gör nu!

Tant Bubbe säger: den som väntar på något gott - väntar alltid för länge!

Snälla Svärmor....!

Jag har nog världens bästa svärmor!! De ni - inte alla som har det!
Här på gården står nu svärmors bil, som hon snällt nog lånat ut till mig. Min egen bil ska till verkstaden, men tyvärr inte än på nån vecka, då det var trångt om verkstadstider.

Det är alltid spännande med nya bilar, tycker jag - att hitta alla knappar och grunkor. Har idag verkligen letat efter huvöppnaren, då det inte fanns någon spolarvätska alls kvar och jag behövde fylla på. Det tog ett tag, men hittade den till sist. Jag gick däremot bet på att hitta knappen till innerbelysningen. Märkligt, att det kan vara så svårt....
Sedan har vi bilradion som tappar kanalerna, så fort man stänger bilen - det måste jag ordna upp innan hon får tillbaka bilen!

Nu låter jag kanske lite negativ, men jag är jättetacksam över att få låna svärmors bil!! Att bo här ute utan bil - det funkar bara inte!

Min avsikt är att sedan lämna tillbaka den ren och fin, nytankad och lätt genomgången!

Tant Bubbe säger: snälla svärmödrar växer inte på trän, men det gör inget för jag har ju redan min....!

Time flies by....

Ambitionsnivån är ofta hög när man vaknar och man ligger kvar där i sängen ett slag och funderar över dagen. Man tänker igenom lite vad man måste göra och det man vill göra. Sedan blir det inte alltid som man tänkt sig och idag var det en sån dag - en dag då ambitionsnivån sjönk ner i skoskaften nånstans efter ett tag.

Det började med att vi glömt bort att ställa om klockorna till sommartid. Inte ens när vi vaknade var det något vi reflekterade över. Jag väckte Frida och shasade på henne att skynda sig, då hon skulle till Stigsjö kyrka och grädda våfflor. Upp kom hon och iväg det bar, med en liten tidsmarginal tillgodo. Det var vad vi trodde då, men tyvärr så var hon redan då 40 minuter sen.... Men det ordnade det sig ändå för våffelgräddandet var bara på "smet-stadiet" när hon anlände - tur!
Och klockan ja, den rattades fram 1 timme!

Dagen har sedan bara passerat liksom.... hämtning av Frida i Stigsjö och vi åkte och handlande. Hem och lagade en väldigt sen lunch, men vi var ju inte hungriga nåt tidigare, för magen har ju fortfarande vintertid den!

Jag gick sedan ut och fixade och trixade dit en ny glödlampa för parkeringsljuset i min bil. Kan bara konstatera att jag nu stiftat bekantskap med ytterligare en svåråtkomlig fastsättning av glödlampor i bil. Vägrar att tro att det är mig det beror på i det här fallet, för tummen mitt i handen har jag inte!

Efter pillandet i bilen var det skjutsning av barn 2 igen - den här gången bara ner till E4, tack och lov. Hem och lagade middag. Sedan var det skjutsning till busstationen av barn 1. Sedan hem igen och nattning av minstingen. Puh!

Ja, så försvann söndagen - på riktigt försvann, känns det som. Det är väl så att vardagssysslor inte räknas alls när man funderar över ambitioner. Och när det blir för mycket vardagssysslor, så är det inte möjligt att hinna med nåt annat, tyvärr. Men det hindrar inte att man blir lätt frustrerad över det som inte blev gjort.

Tant Bubbe säger: det man inte hinner idag, får man göra i morgon!

En dröm...

Jag stod i en slags ankomsthall och själva byggnaden/terminalen var placerad på Saltvikshöjden, där Pehrs Maskin ligger ungefär. När jag tittade ut såg jag Mio möbler-huset på andra sidan E4. Det var väldigt mycket folk som trängdes och vi alla väntade på vårt bagage. Flera av resenärerna frågade mig hur man kom till centrum och jag svarade bara; ta en taxi. Själv hade jag visst egen bil, för plötsligen satt jag bakom ratten körandes därifrån. I handen höll jag en mobil som inte var min och jag vet att jag tog den där på en disk i ankomsthallen. Så den slänger jag på passagerarstolen (där visst ingen sitter).

I nästa drömsekvens kör jag fortfarande bil och är någonstans där jag inte känner igen mig, och jag söker efter ett visst hus. Jag kör på gång- och cykelvägar och lite här och där för att försöka ta mig dit jag tror att jag ska. Jag kör liksom på nån slags känsla! Men nu har jag alla ungarna och vår katt med mig i bilen också...! (undra vart dom kom ifrån?)
Vi stannar så vid, ett för mig, okänt hus och knackar på, men ingen öppnar. Känner på dörren och den är olåst, så vi går in. Har ingen aning vems hus det är, men vi ropar hallå utan att få något svar. Huset är jättefint, från sekelskiftet, och där är massor med gamla möbler och fina saker överallt.

Vi går in genom en ytterdörr på husets ena kortända och när vi ska gå ut gör vi det på den andra kortändan. Det lustiga är att när vi ska gå ut, så är det liksom inte samma hus som det vi gick i. När vi ska gå ut är det inte längre ett sekelskifteshus utan det är mer lik en arkitektritad trist funkisvilla. Jag kommer ihåg att jag "såg" stringhyllor med hyllplan i teak och att det var hiskeligt fula, olivgröna vävtapeter.

Det känns som om jag söker en, för mig, speciell person och att det är viktigt på nåt sätt. Jag känner en stor besvikelse över att behöva åka därifrån i oförättat ärende.

När vi senare sitter i bilen igen och har åkt en bit märker jag att katten inte längre är med i bilen! Jag minns att jag körde fort, fort för att komma tillbaka till huset och att det låg på en höjd dit det var en våldsam uppförsbacke, som var skithal (ja, trots att det var sommar i övrigt). Men inget stoppar mig var känslan och jag gasade på uppför backen.

Väl framme vid huset igen, var det bara att traska rakt in och se där, lilla kissen ligger och sover i en liten tygklädd soffa (i sekelskiftesdelen av huset). Ser också att någon satt fram mat och mjölk till katten. Men fortfarande finns ingen där när vi ropar... Tänker också att nu blir Mihu dålig i magen, för det har han alltid blivit när vi provat ge honom mjölk.

När vi sedan åker vidare igen ser jag att det ligger ett sånt där gammalt baktråg i trä i min passagerarstol. Men herregud, det såg jag senast hängandes på en vägg i sekelskiftesdelen av huset! Hade också ytterligare en mobiltelefon där i sätet som inte heller var min... Känner att jag är irriterad över grejerna och funderar på om jag måste vända om igen... Hur jag gjorde då får jag aldrig veta, för då vaknade jag! Jag ilade bums till datorn för att knattra ner det jag kom i håg av drömmen...!

Tant Bubbe säger: En dröm ger åt tanken vingar - den blir verklig då.....

Tålamod...

Tålamod är något märkligt - ibland har man en ängels tålamod, men så finns det händelser och situationer när det här med tålamod lite sätts ur spel. Ibland när jag är irriterad och chasar på brukar en av mina tjejer, lite surt, säga "men, andas!" Och faktiskt är det en mycket bra idé. Jag brukar försöka att ta ett djupt andetag och på den lilla stunden hinner man ibland reflektera... istället för att direkt (på ett ofta negativt sätt) reagera.

Att ha tålamod är väl att inte låta sig påverkas av andra och yttre faktorer. Att ta allt med ett jämnmod.
Det ultimata vore väl om livet och världen var så anpassad att man aldrig skulle behöva få känslan av att tålamodet tryter, de ni! En värld utan irritationsmoment skulle förmodligen sänka blodtrycket för många!

Tant Bubbe säger: Oh, Lord give me patience.... and give it to me NOW! Smile!

Timmerbil i min väg...

Hyfsat sen idag när jag skulle skjutsa Klara till skolan och vad händer då? Jo, det står en timmerbil och lastar mitt i vägen! Jag går ut och frågar om han kan flytta sig, då jag har lite bråttom. Nä, det tar bara några minuter, säger han och fortsätter. Sant, sant det tog inte så lång tid, men sedan stannar han igen en bit längre fram och tänker fortsätta lasta från de travarna.... men hallå! Han kommer så utspringande mot mig och undrar om jag kan köra förbi över grannarnas gård. Såklart kan jag det, sa jag och han önskade mig en "bra dag" och sprang tillbaka till sin bil.

Klara blev lite sen till skolan och det hade redan ringt in när vi kom, men sannolikheten att detta händer igen när vi ska till skolan är väl liten, får jag hoppas!

Tant Bubbe säger: Dra åt skogen med timmerbilar som står mitt i vägen!

Längtan efter asfalt ..!

När snösmältningen och våren riktigt är på gång, finns det väl få saker som kan mäta sig med en bit ASFALT! Vadå asfalt? Låter lite konstigt, men vem har väl inte blivit barnsligt glad över den lilla biten asfalt som plötsligen tinat fram!! Nu är det ju inte asfalten i sig som gör att man känner sig lycklig, utan den känsla av vår som den skapar, bara av att ha tinat fram! När asfalten tinat fram kan man kasta väck vinterdojjorna och ta på sig något mer bekvämt. Min mormor skulle ha sagt att nu är det dags att ta fram "lågskorna". Man kan ta fram cykeln och börja cykla, hoppa rep och ta fram hinken med jumbokritor och rita hagar!

När man bor på landet som jag innebär det ofta en total avsaknad av asfalt. Att bo här, vid vägens ände, innebär många gånger en helt annan klimatzon, än den i stan. På våren är det gegga ute och gegga inne, gegga på tomten, gegga på vägen och gegga fulla bilen. Här kliver vi fortfarande omkring i gummistövlarna när ni stadsbor lagt dom på hyllan sedan länge. Men när den geggiga perioden har passerat, slår vi stadsmiljön med hästlängder och vem längtar då efter asfalt?
Nej, längtan efter asfalt är kort och intensiv, där alldeles i början av våren! Annars är väl asfalt inget märkvärdigt.... den bara ÄR liksom...

Tant Bubbe säger: alla längtar vi efter något - en del efter asfalt om våren, andra efter något helt annat! Kramar till er!

Energi-ätare!

Antar att de flesta någon gång kommit i kontakt med den persontyp som jag brukar kalla för "energi-ätare". En energi-ätare kan väl liknas vid ett toapapper som är effektivt i sitt syfte och suger upp all vätska och lämnar en yta torr och tom! Men inget ont om toapapper nu - det uppfyller ju sitt syfte på ett föredömligt sätt!
Att suga must och energi från andra ger antagligen energi-ätaren dess egen styrka?!

Ett problem kan vara, att i förväg, upptäcka energi-ätaren, dom finns ju runt omkring oss och väntar bara på att få börja mumsa!

Men ha förtröstan - bästa sättet att bearbeta en energi-ätare är att inte ge den något att föda sig på. Genom att ha en osviklig tro på sig själv och sin inre styrka ger man energi-ätare kalla handen och de tvingas söka sin föda på annat håll!

Tant Bubbe säger: Believe in yourself - you´re worth it!

Tveksamt lördagsnöje och uppskatta vardagen

Att titta på Melodifestivalen är väl ändå ett tveksamt lördagsnöje... Kan inte direkt påstå att det var någon munter stämning här under pågående progam, tvärtom. Och inte gjorde väl omröstningen att mungiporna drogs uppåt heller. Man undrar alltid över alla övriga tusentals låtbidrag som lämnas in - hur låter dom och varför sorterades dom bort? Och vem väljer artisterna till att framföra bidragen, ja det kan man undra över också! Men nu är det över för den här gången och alla har lämnat TV-soffan utom jag som sitter kvar här med datorn i knät.

På tal om det där med att undra, så undrar jag också vart den här dagen tog vägen? Fort gick den och det känns som en dag bland alla andra dagar...
Men vänta nu - vi har ju hämtat en superglad Klara hos farmor och sedan grillat tillsammans och det får väl ändå räknas för någonting!! Och här har vi ingen Tsunami, jordbävning, eller nåt eländes kärnkraftverkshaveri! Sänder en tanke till alla drabbade!

Tänker på det där med att lära sig uppskatta vardagen - det är minsann inte lätt, för visst är det trevligt när det händer nåt intressant och kanske ovanligt! Men jag försöker att fokusera på saker och ting som jag har att vara tacksam för istället för att haka upp mig över motsatsen. Helst vill man väl också ha en fulltecknad kalender långt fram i tiden, men jag försöker att lära mig att leva i nuet (inte lätt, men försöker)!

När jag slår upp mina blå på morgonen brukar jag, snabbt innan jag kvicknar till, försöka tänka fram något som jag har att vara tacksam över - en jäkla bra start på dagen, det säger jag bara!

Tant Bubbe säger: Försök att leva i nuet, för vem vet hur morgondagen ser ut!

Med mössan i hand....

Rubriken får ju en att tänka på flydda tider, men visst finns det idag situationer där uttrycket mycket väl passar in. Att vara beroende av andra på ett eller annat sätt, får väl ofta en person att känna sig underlägsen och mindre värd. Känslan av underlägsenhet är inget positivt oavsett om den är självpåtagen eller helt enkelt en krass verklighet. Säkerligen gör de flesta vad de kan för att vända sin situation, men det kan ibland vara svårt och ta tid!

Tant Bubbe säger: det sista som lämnar en människa är ändå hoppet!

En fin blomma....!

Idag har jag och Klara varit på ABF och ätit jättegod tårta. Från mina fina arbetskamrater fick jag en jättefin blomma, en rosa Hortensia. Jag hoppas bara nu att jag lyckas att få den att överleva! Men kommer att jobba hårt efter de instruktioner som Kjell skickade med! Läser instruktionerna och förstår då att min fina, rosa blomma inom en framtid kommer att ändra färg till blå!! Det ni! Det har att göra med vattnets Ph-värde och här är det ju lågt Ph-värde och då blir blommorna blå!

Tant Bubbe säger: ...alltid skönt att känna sig uppskattad!

Ännu en helg...

Så har då ännu en helg lagts till historien. Fredagskvällen tillbringades (som vanligt) i stallet. Hade en markarbeteslektion för Elin där jag red Don och Jenny red fina lilla Tvåan. Frida följde också med och var lite hästskötare och sedan fotograf - alltid lika skoj med bildbevis!

Lördagskvällen var jag på Metropol och kollade in Gunnars band "Redhouse". De lirade blues och rock. Trevligt att vara ute lite för en gångs skull!
Checkade av ölbeståndet som var helt OK! Tog sedan en taxi hem och plockade även upp Jenny så hon fick åka med hem.

Söndagen var en verklig vilodag, skönt! Var till svärmor och hämtade Klara som sovit där över lördagsnatten. Alltid lika trevligt att träffa svärmor! Frida och jag hjälptes också åt att klippa Myrans klor.

Så i morgon är dagen för ett viktigt beslut, men det återkommer jag till då.

Tant Bubbe säger: Borde gå ut och roa mig oftare!

Sömnskuld...

I morse var jag sjukgymnasten som försökte fixa en del av mina problem med nacken och ryggen. Han försökte få till den låsning som tycks finnas nånstans i mitten av ryggen. Och om det lyckades får väl framtiden utvisa...

När jag sedan kom hem infann sig en helt sjuklig trötthet och jag kröp ner i soffan och drog en filt över mig. När jag sedan slog upp ögonen igen var det 4 timmar senare!! Så nu har jag väl betalat av en smula på min sömnskuld!

Större delen av kvällen har sedan spenderats på ridskolan. Klara borstade hästar och sedan öppnade vi cafeterian en stund. Frida var duktig och hjälpte till med disk, fyllde godis och torkade borden. Det blev lite sent hem, men Klara är ju ledig i morgon så det gjorde inte så mycket.

Tant Bubbe säger: Sova en stund i soffan är oslagbart!

Abstinens...

Jag lider av ridabstinens! Försökte få till så att kunde rida ikväll, men tyvärr utan framgång. Var ändå iväg en sväng till stallet för lite social samvaro och en kopp kaffe.

Timmen är sen nu och det är verkligen dax att förpassa sig till sängen. I morgon ska jag till sjukgymnasten tidigt, så det är bäst att sova lite.

Tant Bubbe säger: time to sleep!

Det luktar vår i luften...!

Nu var det länge sedan jag uppdaterade min blogg, men det beror på att mitt lösenord inte längre ville kommas ihåg! Efter ihärdiga försök, har jag nu lyckats få till det igen och min blogg skall åter börja leva!

Idag när jag varit och klippt håret (som blev bra, tycker jag själv) så känner jag något som jag längtat såå efter - och det är lukten av "vår" i luften! Ja, det luktar VÅR, trots att det bara är 25 januari och -5 grader! Verkligen hoppingivande ändå!

Min lilla nacke och rygg som jag är sjukskriven för verkar inte vilja bli så mycket bättre inte. Men, tid, tid, och tid får man väl ge den förståss....

Tant Bubbe säger: nu ska det bli ordning på "torpet"!