Att titta på Melodifestivalen är väl ändå ett tveksamt lördagsnöje... Kan inte direkt påstå att det var någon munter stämning här under pågående progam, tvärtom. Och inte gjorde väl omröstningen att mungiporna drogs uppåt heller. Man undrar alltid över alla övriga tusentals låtbidrag som lämnas in - hur låter dom och varför sorterades dom bort? Och vem väljer artisterna till att framföra bidragen, ja det kan man undra över också! Men nu är det över för den här gången och alla har lämnat TV-soffan utom jag som sitter kvar här med datorn i knät.
På tal om det där med att undra, så undrar jag också vart den här dagen tog vägen? Fort gick den och det känns som en dag bland alla andra dagar...
Men vänta nu - vi har ju hämtat en superglad Klara hos farmor och sedan grillat tillsammans och det får väl ändå räknas för någonting!! Och här har vi ingen Tsunami, jordbävning, eller nåt eländes kärnkraftverkshaveri! Sänder en tanke till alla drabbade!
Tänker på det där med att lära sig uppskatta vardagen - det är minsann inte lätt, för visst är det trevligt när det händer nåt intressant och kanske ovanligt! Men jag försöker att fokusera på saker och ting som jag har att vara tacksam för istället för att haka upp mig över motsatsen. Helst vill man väl också ha en fulltecknad kalender långt fram i tiden, men jag försöker att lära mig att leva i nuet (inte lätt, men försöker)!
När jag slår upp mina blå på morgonen brukar jag, snabbt innan jag kvicknar till, försöka tänka fram något som jag har att vara tacksam över - en jäkla bra start på dagen, det säger jag bara!
Tant Bubbe säger: Försök att leva i nuet, för vem vet hur morgondagen ser ut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar