Vårkänslor och atjoo

Se så vackra Alblommorna är! Det är vår och Alens blommor står i full blom!

Själv säger jag "Atjoo" och försöker låta bli att gnugga mina ögon. Jag är alltså allergisk mot pollen och det drog igång redan för några veckor sedan. Jag var säkert en bland de första som handlade allergimedicin på apoteket. För det har man ju lärt sig att att gå dit redan när de första tecknen visar sig och inte vänta tills den stora invasionen drabbat sortimentet och hyllorna står tomma!

Men denna första pollenattack på våren är väl ändå rätt så lindrig, tycker jag. För våren i sig är ju så ljuvlig att man lättare kan glömma bort sina besvär. Allergimedicin i all ära, men än har jag inte hittat någon tablett eller nåt medel som tar bort den där tröttande sjukdomskänslan som smyger där i bakgrunden hela tiden.

Nu är det ju så att man alltid kan välja...! Välja om det ska vara skitjobbigt att vara allergisk eller välja att tycka det är helt OK ändå. Och visst är det helt OK ändå! Jag försöker att lägga fokus på annat än att gnälla om snorig och täppt näsa, rinnande och kliande ögon och en andningsapparat som kunde funka lite bättre...!




För våren är bara för härlig och när solen värmer blir man lycklig och varm även inombords! (även om man är allergisk)!

Att titta på naturen så här på våren och se när allt börjar spira, fåglarna bygger bo i en rasande fart, smältvattnet brusar och det luktar vår i luften, gör att man plötsligen inte har några bekymmer alls i hela världen just då!

När det är vår har man också något fint och spännande att se fram emot, nämligen sommaren!

Tant Bubbe säger: Man har alltid ett val, så tänk efter noga och välj sedan rätt!

Sorkgnagda äppelträd

Visst har man hört uttrycket sork-år, men vadå det har väl inte varit så mycket att fundera över... förrän nu! De fyrbenta små varelserna har tydligen haft födobrist under vintern och tvingats äta upp barken på 8 av våra 10 äppelträd! Ett av träden är troligen kring 100 år gammalt. Kunde väl aldrig tro att ett så gammalt träd ens skulle vara i farozonen för sorkarna. Såklart får man skylla sig själv lite, då knagskydden har haft vintervilan i källaren och inte runt träden, men inte desto mindre tråkigt för det. Har väl glömt att sätta dit knagskydd någon höst tidigare också och då klarade vi oss utan skador, men det var väl helt enkelt slut på den turen nu.

Ja, vad gör man nu då? Jo, ger sig ut på nätet och söker hejvillt efter tips och råd. De flesta säger att om ett träd är ringbarkat, så kommer det att dö. Trädet kan klara sig en säsong eller till och med upp till 3 år efter ringbarkningen, för att sedan tvärt dö. Nedslående! Men nu är man inte den som ger sig i första taget, och jag hittar till sist ett tips om hur man kan försöka rädda ringbarkade träd.

Räddningen består i att klä in den skadade delen i plast. En del säger svart plast, men jag hittade en filmsnutt på YouTube som visar att äppelträd som lindats med vit plast klarade det bättre än det som lindats in i svart plast. Min intuition säger vit plast och så fick det bli. Jag har nu lindat in samtliga skadade träd i vit plast, uttalat en liten besvärjelse och nu är det bara att hålla tummarna! Plasten ska sitta på i minst 6 månader, så i oktober vet vi om det lyckats!

Plasten är till för att hålla trädet fuktigt och skydda det från solljus och på så sätt underlätta för trädet att kunna läka ihop och bilda ett nytt floem och en ny bark. Floemet sitter innanför barken och är trädets vävnadssystem. Det sköter transporten av socker och näringsämnen från bladen till trädets andra delar och till rötterna. När floemet är skadat och trädet inte längre får någon näring, så orkar rötterna till sist inte skuta upp vatten till trädet och det kommer slutligen då att dö.

Men....
Tant Bubbe säger: It ain´t over til it´s over... och man har ju inget att förlora på att försöka....!

Defragmentering och lufthål

Genom att defragmentera sin hårddisk kan man göra läsning och skrivning till disken mer effektiv och snabb! Och lite så fungerar en promenad eller en löptur för mig också - det rensar hjärnan! Man kan strukturera upp lite av varje där i sitt huvud under motionspasset och det funkar faktiskt hur bra som helst!

Under promenaden kan man få problem att minska i omfattning och nästan lösa dom också! Jag verkligen uppskattar att det är bara JAG där under en liten, lite stund. Att få ha egen tid är guld värt!

Jag har ju också förmånen att varje fredag åka till ridskolan för en ridlektion. Hur det går med själva ridandet är ju förståss väldigt varierande. Ibland så går det helt enkelt inte bra, hur mycket man än försöker. Men att bara vara där bland de, alltid lika trevliga, hästarna och att träffa sina, alltid lika trevliga, kamrater är överlägset. Tänk vad vi hinner avhandla under de där timmarna i stallet - allt från glädje till sorg! Det är nog tjejer i ett nötskal det! När man åker hem är man i alla fall alltid på ett bra humör och känner sig tillfreds med (nästan) allt!!

Tant Bubbe säger: Det behövs "lufthål" i tillvaron!

Flitens lampa....

Jag har idag stått lutad över en nyvaknad myrstack och lyssnat på det fräsande ljudet av alla myror som springer omkring. Jag slutar aldrig att fascineras över myrornas aktivitet. Tänk om vi människor bara vore en bråkdel så arbetssamma. Myror verkar inte heller ha några problem med att hitta sin plats, trots den eviga trängseln. Alla vet vad de ska göra och gör det med den värsta ivern också! Deras styrka är också imponerande, tänk att kunna bära flera gånger sin egen vikt!

Borde kanske ta lärdom av myrorna när man stönar över alla jobbiga "måsten" - men nähä, funkar inte för mig i alla fall!
Men visst går man igång över roliga saker och kan bli lite "hyper" och det är väl då man kommer närmast en myras aktivitetsnivå....!

Tant Bubbe säger: Men jänta, har du "myror i byxorna"? Det fick jag höra ofta av min mormor, Alma.

Vår ...

Våren är en underbar tid när allt börjar spira och växa - vår är hopp och förväntan!

Fåglarna kvittrar i stort sett dygnet runt där ett tag och man glädjs med dom. När det är vår, så har man fortfarande all varm och mysig sommar framför sig. Och kanske är det just det att se fram emot något som är det allra bästa.

Fantiserar nu hur det känns att ta ett dopp i sjön eller havet, sedan soltorka i värmen, ligga stilla på stranden och bara lyssna på "omkring-ljuden". Att en ljummen kväll äta lite lätt mat och ta en kall öl, spela lite badminton eller ta en stilla promenad. Tänk att ligga i hängmattan med syrenbuskarna som närmsta granne, jag kan nästan känna den ljuvliga doften!

Ja, längtar det är vad jag gör nu!

Tant Bubbe säger: den som väntar på något gott - väntar alltid för länge!