Sorkgnagda äppelträd

Visst har man hört uttrycket sork-år, men vadå det har väl inte varit så mycket att fundera över... förrän nu! De fyrbenta små varelserna har tydligen haft födobrist under vintern och tvingats äta upp barken på 8 av våra 10 äppelträd! Ett av träden är troligen kring 100 år gammalt. Kunde väl aldrig tro att ett så gammalt träd ens skulle vara i farozonen för sorkarna. Såklart får man skylla sig själv lite, då knagskydden har haft vintervilan i källaren och inte runt träden, men inte desto mindre tråkigt för det. Har väl glömt att sätta dit knagskydd någon höst tidigare också och då klarade vi oss utan skador, men det var väl helt enkelt slut på den turen nu.

Ja, vad gör man nu då? Jo, ger sig ut på nätet och söker hejvillt efter tips och råd. De flesta säger att om ett träd är ringbarkat, så kommer det att dö. Trädet kan klara sig en säsong eller till och med upp till 3 år efter ringbarkningen, för att sedan tvärt dö. Nedslående! Men nu är man inte den som ger sig i första taget, och jag hittar till sist ett tips om hur man kan försöka rädda ringbarkade träd.

Räddningen består i att klä in den skadade delen i plast. En del säger svart plast, men jag hittade en filmsnutt på YouTube som visar att äppelträd som lindats med vit plast klarade det bättre än det som lindats in i svart plast. Min intuition säger vit plast och så fick det bli. Jag har nu lindat in samtliga skadade träd i vit plast, uttalat en liten besvärjelse och nu är det bara att hålla tummarna! Plasten ska sitta på i minst 6 månader, så i oktober vet vi om det lyckats!

Plasten är till för att hålla trädet fuktigt och skydda det från solljus och på så sätt underlätta för trädet att kunna läka ihop och bilda ett nytt floem och en ny bark. Floemet sitter innanför barken och är trädets vävnadssystem. Det sköter transporten av socker och näringsämnen från bladen till trädets andra delar och till rötterna. När floemet är skadat och trädet inte längre får någon näring, så orkar rötterna till sist inte skuta upp vatten till trädet och det kommer slutligen då att dö.

Men....
Tant Bubbe säger: It ain´t over til it´s over... och man har ju inget att förlora på att försöka....!