När snösmältningen och våren riktigt är på gång, finns det väl få saker som kan mäta sig med en bit ASFALT! Vadå asfalt? Låter lite konstigt, men vem har väl inte blivit barnsligt glad över den lilla biten asfalt som plötsligen tinat fram!! Nu är det ju inte asfalten i sig som gör att man känner sig lycklig, utan den känsla av vår som den skapar, bara av att ha tinat fram! När asfalten tinat fram kan man kasta väck vinterdojjorna och ta på sig något mer bekvämt. Min mormor skulle ha sagt att nu är det dags att ta fram "lågskorna". Man kan ta fram cykeln och börja cykla, hoppa rep och ta fram hinken med jumbokritor och rita hagar!
När man bor på landet som jag innebär det ofta en total avsaknad av asfalt. Att bo här, vid vägens ände, innebär många gånger en helt annan klimatzon, än den i stan. På våren är det gegga ute och gegga inne, gegga på tomten, gegga på vägen och gegga fulla bilen. Här kliver vi fortfarande omkring i gummistövlarna när ni stadsbor lagt dom på hyllan sedan länge. Men när den geggiga perioden har passerat, slår vi stadsmiljön med hästlängder och vem längtar då efter asfalt?
Nej, längtan efter asfalt är kort och intensiv, där alldeles i början av våren! Annars är väl asfalt inget märkvärdigt.... den bara ÄR liksom...
Tant Bubbe säger: alla längtar vi efter något - en del efter asfalt om våren, andra efter något helt annat! Kramar till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar