Brukar ofta säga att jag bor vid vägens ände och det stämmer alldeles bra det! Här trivs jag med att bo med naturen som allra närmsta granne. Alldeles ensam och isolerad är jag inte, utan har tre grannar hyfsat nära.
Men det är alldeles lagom allting liksom...! Nåja, lagom å lagom... när det är sommar och gräset ska klippas då är tomten minsann alldeles för stor. Likaså när snön ska skottas är den yta som *måste* skottas alldeles för stor. Men när det är olika familjesammankomster och annat då är tomten alldeles lagom stor! Men vad jag egentligen tänkte på som lagom var avstånd till grannar, till närmaste affär, till bussen och sedan avståndet till stan - det är det som är så lagom! För det är inte på många ställen man bor så helt ute i naturen, men ändå så pass nära till stan!
När det gäller huset är det lagom åtminstone ibland. Alla har sitt eget lilla krypin, men i många fall är det för litet - för få garderober och för ynkliga utrymmen, men finns det hjärterum, så finns det stjärterum!
Tycker ändå att alla fördelar med att bo här uppväger nackdelarna och speciellt nu med den allra bästa årstiden i antågande, så finns det plötsligen inga nackdelar alls! Det känns som om den snörika vintern med igensnöad väg och skottning, skottning och skottning är väldigt långt borta (tack och lov)!
Det är ju ändå våren och sommaren som gör det mödan värt att bosätta sig lite avsides. Tänk bara att sitta ute vid brasan på kvällen och lyssna på Koltrastens underbara sång! Och när vinden ligger åt rätt håll är det faktiskt väldigt svårt att höra några andra ljud än naturens och nästan-tystnaden - bara såå skönt! Och när man ska sova - är tyst, alldeles tyst! Inga bilar, moppar eller grannar som låter utan det är bara tyyysst!
Årets superbakslag här är ju sorkarnas härjande på äppelträden och körsbärsträdet. Såg också för någon dag sedan att de verkar ha ätit upp alla jordgubbsplantor utom två och då blir man ju ledsen. Men blir väl till att skaffa några nya äppelträd och jordgubbsplantor och börja på nytt. Och sysslolös det blir man aldrig med ett ställe som det här - på gott och ont!
Tant Bubbe säger: Ibland går det upp och ibland går det ner - men helt åt fanders går det, som tur är, väldigt sällan!
Jaa du Inger, Sorkarna, dom har ätit upp mycket under denna vinter, här har dom tagit Äppelträden som var typ 3-4 år, men jordgubbarna 50 plant som jag satt ifjol dom har dom tack o lov inte rört! jag köpte några nya sorter, som blommar hela sommaren så man får bär ända tills det fryser, det låter ju superbra va? men äppelträd måste vi åxå köpa nya, precis som du säger, man blir aldrig färdig, göra hela tiden, kanske dt är det som är tjusningen!
SvaraRaderaKramis Sylwia