Rubriken får ju en att tänka på flydda tider, men visst finns det idag situationer där uttrycket mycket väl passar in. Att vara beroende av andra på ett eller annat sätt, får väl ofta en person att känna sig underlägsen och mindre värd. Känslan av underlägsenhet är inget positivt oavsett om den är självpåtagen eller helt enkelt en krass verklighet. Säkerligen gör de flesta vad de kan för att vända sin situation, men det kan ibland vara svårt och ta tid!
Tant Bubbe säger: det sista som lämnar en människa är ändå hoppet!
Jaa du Inger, så kände jag mig när jag kom nyopad, från Sjukhuset, tänk att inte kunna klä på sig själv, vara beroende, ändå har jag en fantastisk Man, som bredvilligt ville hjälpa mig!
SvaraRaderaMen jag blev så "liten" så snabbt ville jag ju kunna dusch och tvätta håret, klä på mig o.s.v
Då vaknar överlevnadsinstinkten........tur det, plocka ihop sitt liv igen...inte bara ge upp!
Varje grej som jag plockat tillbaka, var en seger, tänk att iaf kunna jobba nån av Kusarna med Longering igen, då var jag riktigt nöjd!
Men allt detta fick ju mig att tänka till.....man ska vara glad och nöjd, det kunde varit värre!
Kram Sylwia